Josefin Lundkvist

oooh, måste rentutav pusta ut innan ja börjar berätta om min gårdag.

Som vanligt är jag tröttast av de tröttaste när ja ska upp på morgonen, men jag kravlar mig iaf upp och går o bröjar göra mig klar, märker medan jag står i halvkisar i spegeln att klockan inte alls är så mkt som den brukar vara, men innan ja ens hinner jaga upp mig över detta kommer jag fram till att det är bara bra, kanske ja slipper stressa för en gångs skull. o det gör det också, ja får tom äta i lugn o ro ..
Jag tittar på klockan när jag är helt klar o ler för mig själv, såhär tidig har ja nog inte varit en endaste dag det senaste halvåret!! Glad i hågen går jag ut och sätter mig i min kära bil för att börja min förd till jobbet, lite seg i starten tyckte jag, mer än vanligt, men med lite trilskande startar pärlan iaf och börjar rulla bakåt, jag fortsätter le och sjunga ikapp till radion, men hinner minsann inte ta många toner innan hon är död, sten död. HAPP! jaja, försöker behålla lugnet även nu o tänker att den har ju fått stå en dag i regn o rusk så den behöver no bara lite peppning, trodde jag ja! sten död, dödare än en sten tom. inget händer, jag gör ett par tappra försök o ber lite försiktigt till gud .. men inget händer, GAH!
Vad gör man nu då? i vanliga fall skulle det stå minst två bilar på uppfarten som bara väntar på att rastas, men självklart inte just denna regniga onsdag. jag börjar tappa humöret, jag som var i tid för en gångs skull börjar raskt inse att jag inte alls kommer vara nå tidigare än vanligt, ringer till mamma o frågar vars startkablarna är (syrran har inte hunnit ta bilen till skolan ännu, så det skulle vara smidigt), ne inga startkablar de ligger i två av de bilarna som naturligtvis inte finns hemma!! AAAAAAH! Det är väl nånstans här jag tappar fattningen o bara skriker till alla som kommer i min väg. Försöker samla mig o ringer istället till Glenn o frågar, vad ska jag göra nu då? ta fram batteriladdaren o ladda, vilket skulle försena mig ännu mer, men det verkar vara den enda lösningen eftersom att syrran inte kan ta bussen o hon inte är redo att åka ännu + att hon ska hämta upp en kompis på vägen. Kopplar +, kopplar -, vad händer? nooothing, nada, cero .. ingenting! OM jag kokade innan, så var jag en brinnande fackla vid dethär laget .. syrran kommer ut o försöker prata med mig o säger att hon kan vara klar på 10 min, jag lyssnar knappt, men med närmare eftertanke inser jag att det inte finns något annat sätt för mig att ta mig till jobbet.
Jag slämmer igen motorhuven och går in, med bestämda steg, o sätter mig o väntar, pjuuuh!

När jag  väl var framme på jobbet, var jag faktiskt inte mer än 20 min försenad, konstigt nog, det kändes som att det skulle vara minst en timme. Men då hade jag ju iaf turen att jag just denna dag var tidigare än vanligt, synd bara att inte dagen fick fortsätta på samma raka räls som den började på : ) o jag kan ärligt säga att det tog ett par timmar på jobbet innan jag riktigt hade lugnat ner lillhjäärte, men nu skrattar jag mest åt de! hahahahaha :D